Vem tänker ta ansvar för ordning och reda på svenska vägar?

DEBATT. Lastbilarna håller Sverige igång varje dag. Ändå får yrkestrafik, osund konkurrens, vägkontroller och säkra uppställningsplatser alldeles för lite utrymme i den politiska debatten. Inför valet räcker det inte med löften om ”ordning och reda”. Jag vill veta vad partierna faktiskt tänker göra – och när vi som arbetar i branschen ska märka resultatet.

Nästan allt vi använder har någon gång färdats på en lastbil.

Lastbilar kör mat till butikerna och byggmaterial till arbetsplatserna. De levererar reservdelar till industrin och paket till hushållen.

När transporterna stannar märker hela samhället det snabbt.

Trots vägtransporternas betydelse pratar politiker förvånansvärt lite om branschens problem när de diskuterar Sveriges framtid.

För mig som arbetar i transportbranschen är det svårt att förstå.

Seriösa åkerier måste kunna konkurrera

En enkel princip borde styra transportmarknaden.

Den som följer reglerna ska inte få sämre konkurrensvillkor än den som fuskar.

Seriösa åkerier betalar skatter och avgifter. De erbjuder rimliga löner, respekterar kör- och vilotider och håller fordonen i trafiksäkert skick.

Allt detta kostar pengar.

Problemet uppstår när en konkurrent struntar i delar av regelverket och därför kan erbjuda ett betydligt lägre transportpris.

Då fungerar marknaden fel.

I praktiken riskerar systemet att straffa företaget som försöker göra rätt.

Samma regler måste gälla alla

Sverige behöver internationella transporter.

Utländska lastbilar på svenska vägar är därför inte problemet.

Problemet uppstår när företag konkurrerar under helt olika villkor.

Samma regler måste gälla för ett åkeri från Uddevalla som för ett företag från Stockholm, Polen, Litauen eller något annat land.

Sverige har regler om exempelvis cabotage samt kör- och vilotider.

Då måste myndigheterna också kontrollera att företagen följer reglerna.

Annars tappar regelverket sin betydelse.

Fler kontroller måste märkas ute på vägen

Flera politiska partier talar om hårdare kontroller av yrkestrafiken.

Det låter bra.

Men jag vill veta vad löftena betyder i praktiken.

Hur många fler vägkontroller vill partierna genomföra?

Vilken myndighet ska få huvudansvaret?

Hur många nya kontrollanter och trafikpoliser behövs?

Hur mycket pengar tänker politikerna avsätta?

Framför allt vill jag veta när seriösa svenska åkerier ska märka skillnaden.

Konkreta besked betyder mer än ännu ett uttalande om att politikerna ”tar problemen på allvar”.

Thomas Morell har lyft transportfrågorna

En politiker som ofta syns i debatten om yrkestrafiken är Thomas Morell från Sverigedemokraterna.

Under lång tid har han lyft frågor om bland annat vägkontroller, cabotage, trafikpolis och kriminalitet inom transportsektorn.

Man behöver inte dela hans eller Sverigedemokraternas uppfattning i andra politiska frågor för att konstatera att han har gett transportfrågorna mycket uppmärksamhet.

Det uppskattar jag.

Samtidigt kan en samhällsviktig bransch inte förlita sig på några få engagerade politiker.

Alla riksdagspartier måste ta transportpolitiken på större allvar.

Vad tänker vänstersidan göra för chaufförerna?

Jag vill också höra mer från partier som traditionellt säger sig värna arbetstagarnas villkor.

En chaufförs arbetsmiljö handlar om betydligt mer än sjukförsäkring och karensdagar.

Pressade körscheman påverkar arbetsdagen.

Bristen på säkra rastplatser skapar problem när chauffören behöver ta sin vila.

Osund konkurrens påverkar både löner och arbetsvillkor.

Dessutom kan tidspress göra ett redan ansvarsfullt arbete ännu tuffare.

Det här borde vara självklara arbetsmarknadsfrågor.

Varför får de då så lite utrymme?

Högerpartierna måste visa resultat

Samma krav gäller naturligtvis högerpartierna.

Det räcker inte att prata om vikten av företagande.

Åkeriföretagaren måste kunna se konkreta resultat.

Har politiken minskat den osunda konkurrensen?

Genomför myndigheterna fler och effektivare kontroller?

Har företagen fått rimligare regelverk?

Finns det fler säkra platser där chaufförer kan stanna?

Har åkerierna fått bättre förutsättningar att investera i framtidens fordon?

Resultaten måste väga tyngre än ambitionerna.

Transportköparen har också ett ansvar

En aktör kommer ibland alldeles för enkelt undan i debatten.

Transportköparen.

Om någon erbjuder ett orimligt lågt transportpris borde beställaren fråga hur företaget får ihop kalkylen.

Ett seriöst åkeri betalar för förare, fordon, drivmedel, däck, försäkringar, service och administration.

Dessutom kostar lastbilen pengar varje timme den används.

Trots det låter vissa transportköpare lägsta pris styra alldeles för mycket.

Det skapar fel incitament.

Billigast transport kan bli dyr för samhället

När priset styr allt kan någon annan få betala.

Ibland får chauffören ta konsekvenserna genom hårdare tidspress.

Ett seriöst åkeri kan också förlora uppdrag till en konkurrent som har en helt annan kostnadsbild.

På längre sikt riskerar hela branschen att förlora på utvecklingen.

Därför behöver politikerna även diskutera transportköparens ansvar.

Den som tjänar pengar på en transportkedja måste bry sig om hur transporten går till.

Drivmedelskostnaden påverkar hela Sverige

Bränslepriset är inte bara en fråga för åkeriföretag.

Högre transportkostnader påverkar nästan hela ekonomin.

Butiker behöver få sina varor. Byggarbetsplatser behöver material och industrin behöver både råvaror och komponenter.

Till slut betalar någon de ökade transportkostnaderna.

Ofta hamnar en del av notan hos konsumenten.

Därför måste politiker förstå sambandet mellan åkeriernas kostnader och priset på vanliga varor.

Omställningen måste fungera ute på vägen

Transportsektorn behöver minska sina utsläpp.

Men omställningen måste fungera i verkligheten.

En elektrisk distributionslastbil som kör lokalt har andra förutsättningar än en fjärrbil som rullar långa sträckor genom Sverige och Europa.

Åkeriet måste kunna räkna på räckvidd, laddning, lastkapacitet och investering.

Dessutom måste elnät och laddstationer klara den nya trafiken.

En tung lastbil kostar mycket pengar och företagen använder fordonen under flera år.

Därför behöver åkerierna långsiktiga politiska spelregler.

Var ska chaufförerna ta sin vila?

Säkra uppställningsplatser borde få betydligt större politisk uppmärksamhet.

Chauffören måste följa reglerna om kör- och vilotider.

Då måste samhället samtidigt skapa rimliga möjligheter att stanna.

I dag kan det vara svårt att hitta en säker plats när arbetsdagen närmar sig sitt slut.

Sverige behöver fler lastbilsparkeringar med toaletter, duschar och bra säkerhet.

Sådana platser är en del av transportinfrastrukturen.

Vi skulle aldrig bygga en järnväg utan att planera för stationer.

Därför borde vi inte heller acceptera stora transportleder utan tillräckligt många platser där yrkesförare kan ta sin lagstadgade vila.

Jag vill kunna kontrollera vallöftena

Inför valet vill jag ha konkreta besked från samtliga partier.

Berätta hur många fler kontroller ni vill genomföra.

Förklara hur ni tänker stoppa företag som skaffar sig konkurrensfördelar genom regelbrott.

Redovisa hur ni vill stärka transportköparens ansvar.

Visa hur Sverige ska få fler säkra uppställningsplatser.

Presentera dessutom en realistisk plan för hur svenska åkerier ska klara den tekniska omställningen.

Sätt gärna både en budget och en tidsplan på förslagen.

Då kan vi kontrollera efter valet vilka politiker som faktiskt höll sina löften.

Sverige fungerar inte utan lastbilen

Transportbranschen behöver inga särskilda privilegier.

Däremot behöver vi rättvis konkurrens, tydliga regler och myndigheter som kontrollerar att alla följer dem.

Chaufförerna behöver dessutom en rimlig och säker arbetsmiljö.

Politiker pratar ofta om svensk industri, livsmedelsförsörjning, byggande och export.

Alla dessa verksamheter är beroende av transporter.

Lastbilen länkar samman fabriken, terminalen, byggarbetsplatsen, butiken och kunden.

Därför borde vägtransportpolitiken ligga betydligt högre på den politiska dagordningen.

Jag vill inte höra vilket parti som säger att det bryr sig mest om åkerinäringen. Jag vill veta vilket parti som tänker skapa ordning och reda på våra vägar – och efter valet tänker jag kontrollera om löftena blev verklighet.